Nu ska jag forsoka halla den har bloggen uppdaterad de sista dagarna!

Sa nu ar det mindre an 1 vecka tills var knodd ar beraknad! Spannande, vill veta om det ar en hon eller han, harlos eller harig ja funderingarna ar manga.

For tillfallet kanner jag mig nerkligen forstord, kanns som huvudet ar 100 grader varm men kroppen ar normal. Skyller pa promenaden jag nyss var pa:)

I fredags nar jag var till barnmorskan upptackte hon ett extra slag pa babisens hjarta. Jag ringde Jeremy for att beratta att vi behovde aka till sjukhuset, men jag ville inte oroa honom sa jag sa att det bara var ett litet test. Han sager att han ska ringa upp. Ringer upp efter 20 min( barnmorskan har nu kallendern framme for att avboka de andra blivande mammorna for dan och ta mig ner till sjukhuset) och fragar om vi kanske skulle kunna gora det pa mandag. Fick da lov att forklara lite hur laget lag till och da tog det inte manga minuter tills han kom och vi for ivag. Han trodde att det bara var ett rutintest eftersom jag var sa lugn osv. 

Efter timmar pa sjukhuset kopplad till en CTG maskin konstaderade man att babisen hade ett extra hjartslag, och de skulle ta nagra bilder pa babisens hjarta for att skicka till Brisbane och fa diagnos.

Det ar tydligen nagot som ar vanligt och det rattar oftast till sig direkt efter fodseln eller strax efterat. De har beslutat att halla koll men fortsatta gravititeten som vanligt, eftersom babisen ar aktiv och allt ser ut att vara bra.

Har varit valdigt orolig men kanner att sjukvarden och personalen jag har runtomkring verkligen vet vad de gor och om det skulle vara en fara for babisen sa ar jag i basta hander.( Ar det sa man sager)

Och babisen ar pa plats( vilket hon/han har varit under en langre tid) sa nu vantar vi bara pa att krabbaten vill komma och traffa oss lika mycket som vi vill traffa hon/han.

Jag ar sa less pa dessa varkar nu vill jag lova. Har haft dem sen vacka 31 och de ar inte att leka med. Lakarn jag traffade i fredags fragade om jag kande utav varkarna/sammandragningarna jag hade da nar vi var pa sjukhuset. Vilket jag maste saga att jag inte riktigt gjorde, och han sa att det borde jag for de ar starka. Vilket far mig att fundera, kommer de vara galet mycket varre nar det val ar dags, eller har all den har tiden avtrubbat mig lite? Jag hoppas pa det sist namda!

Men nu ar det dags att fixa lite mat, och forsoka vila en svang innan Jeremy kommer hem!

Hoppas ni mar bra.

Tanker pa er och saknar er!

Puss och kram