Direktlänk till inlägg 28 oktober 2009
"Att vanta barn ar som att bara en ryggsack, fast back och fram"
Sa tanker jag borja min ny blogg, som kommer att handla forst och framst om omstallningen efter jag och Jeremy fick reda pa att vi vantar var lilla babis.
Det var den 12/10-2009 en solig och nastan vidrigt varm dag har i queensland ( ja visst! man maste ju framkalla avundsjuka) Bara nagra dagar efter jag blivit anfallen av en patient pa mitt jobb som...
Del 1
Jag och Justin satt ute och avnjot en kall ol och njot av solen och varmen, fortfarande var jag totalt omedveten!
Jeremy kom hem, han hade kopt varktabletter och tva gravititetstest. Vi beslot oss att jag skulle gora ett pa en gang. Nar jag kom ut fran toaletten sa ringde telefonen, det var mamma. Vi pratade en stund, jag lat Jeremy ta over, jag gick och hamtade testet, la det pa vart bord och forsokte avlasa det. det tog en lang stund tills jag forstod att det var ett +. Jeremy rackte mig telefonen det anda jag kunde saga var "Mamma, jag ringer upp dig snart"
Jag visade Jeremy stickan, han avlaste det och da kom chocken fran min sida. Han var allt for lugn! Pengar, uppfostran, studier, resa hem!? Hur kunde han vara sa lugn, jag holl pa att bli tokig. Men givetvis var det en lacker kansla, och om man kunde bortse fran min oro sa var jag enormt lycklig!
Morgonen darpa kissades det pa sticka nr 2, + var denna gang valdigt tydligt, gladjen hade kommit.
Veckorna dar pa var kampiga, blodprov, blodprov, ultraljud, blodprov, sjukhus, blodprov, ultrajlud och aterigen blodprov.
Och ni vet hur nalradd jag ar, de veckorna kandes som de skulle varit de varsta i hela mitt liv. Icke det blev varre, mardrommar, illamaende, krakningar, trotthet, yrsel, humorsvangningar, kramper, nej fy for mig kommer de att kallas for helvetesveckor!
Efter viss dels forskning inser jag att detta kan fortsatta sa har tom. v 26 om jag har otur, men om jag har tur sa slutar det efter v 12. Och vad ar det tankt att jag ska gora de resterande 4,5 eller om jag har otur 18,5 veckorna? Avlida?! Nej all respekt till de som klarade av det har.
Tack och lov sa ar jag fortfarande sjukskriven efter den min patients brutala attack. Sa det ar bara Jeremy som ser mig sa har, stackars karl!
Trotts att allt det har ar enormt kampigt och att inte kunna ha er har ocksa, sa ar jag lyckligt, min oro har slappt och allt ser ut att ga som det ska.
Nu ska vi inte vara allt for naiva, visst ar vi fortfarande oroliga, det ar ju trotts allt 4,5 veckor kvar tills vi ar i den sakra perioden. Men kanns anda som det kommer att ga som det ska!
Vill avsluta med ett charmigt Finskt ordsprak:
"Barnet kommer med brod"
Roy, kan forklara? For mig ringer det namligen ingen klocka!
Tanker pa er,
Mia, Martin, Elsa, Mamma, Roy, Joakim, Pappa och Lollo.
Pussar och Kramar!
Sofia och Jeremy.
Nu ar vi snart pa gang, om 3 dagasitter jag och Ely och vantar pa mitt nasta plan i Bangkok till Stockholm. Om jag langtar? oja! Oj vad det har varit fullt upp har, vi haller pa att flytta nu innan vi aker, kanskes som en bra idee nar vi kom pa d...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 | ||||
|